Artist statement 

by Anna Clarén (2026)

My photographic world is born out of everyday life, from what is closest to me. In the most ordinary, almost insignificant moments, I seek to see and bring forth something larger.

I am a mother of three and live in a suburban residential area outside the capital. My life is neither exotic nor extreme, neither marginalised nor glamorous. It is precisely here, in the everyday, that I search for the great, universal questions and the complexity of our existence. The beautiful and the threatening, the pleasurable and the frightening. My work revolves around time, relationships and belonging.

I bought my first camera when I was nine years old. All my money went towards film and developing. I could sit for hours looking at the most ordinary events, neatly arranged in albums. I am afraid of not being able to grasp what is extraordinary until it is gone. I want to be able to see what is seemingly insignificant and hold on to the beautiful moments.

The awareness of the transience of everything, and the desire to stop time, is a strong driving force in my work. Photography can freeze a moment, capture and preserve a small fragment of reality. But photography cannot stop time.

Over time, the photographs from my childhood have faded in their albums. The poor technical quality of the colour film from the 1970s has caused the images to slowly disappear. Holidays, birthdays and outings are now rendered in distorted colours and delicate, translucent forms. Ironically, the photographs themselves have been eroded by the very transience I wanted to resist when I took them.

Transience cannot be escaped. The only thing I can do is continue to photograph.

På svenska

Artist statement

av Anna Clarén (2026)

Min bildvärld föds i vardagen, i det allra närmsta. I det alldagliga, näst intill oansenliga, vill jag se och lyfta fram det storslagna.

Jag är trebarnsmamma och bor i en villaförort till huvudstaden. Mitt liv är varken exotiskt eller extremt, inte heller marginaliserat eller glamoröst. Det är just här, i det alldagliga, jag söker de stora, allmänmänskliga frågorna och komplexiteten i vår existens. Det vackra och det hotfulla, det sköna och det skrämmande. Mina arbeten kretsar kring tid, relation och tillhörighet.

Min första kamera köpte jag som nioåring. Alla mina pengar gick till film och framkallning. Jag kunde sitta i timmar och titta på de mest vardagliga händelser, prydligt insorterade i album. Jag är rädd att inte kunna greppa det storslagna förrän det är förbi. Jag vill kunna se det oansenliga och hålla fast vid de vackra ögonblicken.

Vetskapen om alltings förgänglighet och önskan om att stanna tiden är en stark drivkraft i mitt arbete. Fotografiet kan frysa ett ögonblick, fånga och ta tillvara en liten skärva av verkligheten. Men fotografiet kan inte hejda tiden.

Min barndoms fotografier har med tiden bleknat i sina album. Den dåliga tekniska kvaliteten på färgfilmen från 70-talet har gjort att bilderna sakta tynar bort. Högtider, födelsedagar och utflykter avtecknas idag med skeva färger och skira, genomskinliga motiv. Ironiskt nog har bilderna anfrätts av den flyktighet jag ville bekämpa då jag tog dem.

Förgängligheten går inte att undkomma. Det enda jag kan göra är att fortsätta fotografera.