Anna Clarén

Close to home

Artist statement

The pictures in this book are of people who belong to or are close to my family. They are also of the landscapes where I live: Biskops-Arnö, Stockholm and Skåne in Sweden. The pictures are mostly taken during the years 2009 to 2012, during a period in my life when I have been blessed with so many beautiful things. I have three children and a husband and we live in a house in the beautiful Swedish countryside.

I bought my first camera at the age of nine with money that I had saved up. The pictures that I took with it are pale, the colors distorted. Those pictures have been an inspiration for this book. Not so much because of their content, but because of the passion for documenting my life that I remember feeling when I took them. How all of my pocket money was spent on film and developing and how I could spend hours looking at pictures of everyday events. As a grown woman I suspect that the pictures served the purpose of bearing witness of my very existence and of that there was a place for me in the scheme of things. I think they were also an attempt to make permanent, to nail down, those fleeting moments.

My husband, who is more analytically inclined, has told me that as a child he would sometimes lie awake at night calculating how old he, his parents and his little sister would have to become in order to die of old age on the same day and then drift off to sleep when he had made the numbers add up.

When I look at those old photo albums from my childhood in the 70’s today I discover that what they were meant to prevent has befallen the evidence itself; the bad technical quality of the color film has made the images slowly fade away. And that’s just it. There is no escaping it, the transience. And all the love in my life doesn’t make it go away.

Bilderna i den här boken föreställer personer som tillhör min familj eller som står familjen nära. De visar också den natur och de landskap där jag bor och lever: Biskops-Arnö, Stockholm och Skåne. De flesta är tagna åren 2009 till 2012, under en period då oerhört mycket vackert blev mig givet. Jag har fått tre barn och en man. Vi bor i ett hus mitt i den svenska vackra naturen.

Min första kamera köpte jag som nioåring med hopsparade pengar. De bilder jag tog då är idag tunna och skira, färgerna skeva. Det är inte så mycket innehållet i de där första bilderna som inspirerat mig till denna bok, utan mer den besatthet jag kände av att dokumentera mitt liv. Hur alla mina fickpengar gick till film och framkallning och hur jag kunde sitta i timmar och titta på bilder av de mest vardagliga händelser, prydligt insorterade i album. Som vuxen anar jag att bilderna bar vittne om att jag fanns till och var delaktig i ett större sammanhang. De var också ett försök att föreviga, att nagla fast, ögonblicken.

Min man, som är en mer analytisk person, har berättat att han som barn kunde ligga vaken på kvällarna och räkna ut hur gammal han, hans föräldrar och hans lillasyster skulle behöva bli för att dö av ålderdom på samma dag, och somna, lugnad, när han fått talen att gå ihop.

När jag idag tittar i de där albumen från min barndoms 70-tal upptäcker jag att just det jag ville förhindra drabbat själva bevismaterialet; färgfilmens dåliga tekniska kvalitet har gjort att bilderna sakta blekts bort. Och så är det. Vi kan inte komma undan den, förgängligheten, och detta obönhörliga faktum är så brännande för den som älskar.